Deffzilla

2010-11-04 | 08:33:44 Direktlänk | Allmänt | Kommentarer (0)

Japp! Jag erkänner! Jag är en "deff-zilla"!

Ofta är mitt humör som en riktigt sur och skitig disktrasa......kastar bittra kommentarer och fräser nider kring mig, hela tiden! Hinner liksom inte stoppa allt det sura som bubblar upp.

Har ju läst om detta och alltid tänkt:
"-DET, kommer ju aldrig drabba mig!!!"

 SÄKERT!?! Jag är nu inte alls önskebilden av en solbränd och leende kroppsbyggarmaskin. Nej.....en blek, trött och fårad slitvarg mer.....med stubin och tålamod som mäts med skjutmått.......

Upp till 3 entimmes promenader/dag gör naturligtvis sitt till.....inte så inspirerande direkt.....

Men jag vill så gärna gärna, vara ute i god tid! Vill kunna laborera med formen på ett kontrollerat sätt de sista veckorna. Och inte tvingas rådeffa bort depå-fett.

Värst är det på eftermiddagarna före gymet. Trött, sur och vrålhungrig!

Önskar jag kunde hålla mig balanserad. Men det är jättesvårt...: (
Kaloriunderskottet gör att min kropp fullständigt suger till sig energin som jag äter. Vilket lämnar min stackars hjärna ensam, med några uschliga ketoner som bränsle!
Ligger ju på drygt 3000 kcal på träningsdagarna. För vanliga människor är detta mycket mat. För mig, just nu, är det rena koncentrationslägerransonen.......musklerna bara SKRIKER efter mer energi!

Lite kolhydrater på morgonen, gör att jag har lite energi för att starta dagen. Men sen är det obönhörligen, käpprätt ner i "träsket" igen.

Jag har pyttelite fett kvar i depåerna på korsryggen. Och liiiite "under" rumpan. Mitt problemområde, knävecket, är snart helt tomt. Skulle tippa att det är knappt 800g "fett", kvar att bränna......sen är det BARA, att tunna ut huden. Vilket bör gå snabbt sista veckan, med hjälp av "tömningen"........OM, jag är helt klar med deffen.

Fredag, fredag, fredag!! Då fyller jag på med mat igen!
Tur att jag har det lilla andningshålet kvar att se fram emot, än så länge varje vecka.(Skulle tro att även min fru uppskattar att, för i alla fall några timmar, ha en man som går att ha i möblerade hus. Och som faktiskt kan fyra av ett leende, mellan tuggorna.......)

5,5 veckor kvar!!!
(Undrar vad jag ser fram emot mest egentligen? Att tävla, eller att äta? Eller att slippa gå 2 mil/dag....)

Ha det!
S


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback