Tja!

På såna här träningsbloggar brukar det ju stå mycket om mat, träning, kläder och tävlingar. Alltså rent praktiska saker. Mer sällan skrivs det om de rent mentala bitarna av "fitnesslivet".
Jag tycker de flesta "bloggare" i fitnessgenren mest skriver om hur kunniga de är, vilket "flow" de har och hur bra koll de har på allt.

Bilden nedan, är av en kille som istället uppriktigt och ödmjukt visade sin osäkerhet i många lägen. Om man lyssnar på intervjun med honom i början av filmen "Total rebuild". Så förstår man själva innebörden av sporten bodybuilding.
Det som man ser på scen, i tidningar och annan media är bara små ögonblicksbilder av osäkra människors strävan efter att kontrollera hur de ska uppfattas av andra. Och därmed acceptera hur de uppfattar sig själva.
Låter som psykisk sjukdom va?

Kan tala om att så inte är fallet. Det är i själva verket så att denna osäkerhet finns hos den stora merparten av alla människor. Enda skillnaden är att vissa bygger muskler för att dämpa den, andra shoppar. Och ytterligare andra strävar i sina arbeten eller liknande.



Den här bilden har jag haft i tidigare inlägg. När jag är ute och går mitt i natten under dieten. Så är det denna bilden jag ser framför mig. Jag visualiserar hur mina egna lår ska se ut timmarna innan jag går ut på scenen. Hur hårda de ska vara, hur mycket detaljer de ska ha osv. Tom Platz.....innehavaren av benen ovan....var en av 80-talets absoluta toppnamn inom proffesionell bodybuilding. Kan man uppnå HÄLFTEN av det han uppnått......så är man ändå en stjärna!!!




Syftet är INTE ,att direkt försöka mäta mig med Platz. Bara att visa på hur jag jobbar med visualisering och målsättningar. Det finns inte i min värld att slå mig till ro och tänka : -Jaa.....jag är ju i alla fall bättre än den eller den.
Jag jämför mig ALLTID, med de BÄSTA. Åtminstone bara med såna som är BÄTTRE än jag.
Jag menar: Hur utvecklande är det att jämföra sig UNDER sin egen nivå????

Ok go'vänner, det var lite tankar såhär på LördagföSrmiddagen.
OM TVÅ VECKOR SMÄLLER DET!!!!

Vid den här tiden då, så har jag nog kommit ut på förbedömningen. Brun och fin, ska jag stå där i mina små söta posebyxor med ett varggrin i ansiktet!!!!

Allt känns bra nu dock. Jag har nått dit jag ville. Och kan nu börja finputsa de två sista veckorna.
Det som ska göras nu är att hitta perfekt vätskebalans bla. Som ni säkert ser på bilden så håller jag vatten runt lederna fortfarande. Jag har nästan inget fett kvar öht. Utan det är bara vätska som ligger kvar i underhuden pga. att jag fortfarande saltar min mat hårt och hela tiden dricker mycket vatten. Kommer att helt ta bort salt ur min mat någon dag sista veckan. Exakt vilken, ska Peder få bedöma. Men det blir väl tisdag onsdag nånting. Sen slutar jag dricka på Torsdag lunch.........sen är det invägning!!! -90 ska det bli!!!

Wish me luck!!!

S