Hej!

Passande nog börjar jag deffandet med en vilodag! Lite hemjobb och så som blir svårt att prioritera, är viktigt att man tar tag i på vilodagarna. Nu under dieten så blir det ju en "vilodag" extra varje vecka och den kommer förmodligen att fyllas med aktiviteter, som inte direkt är kopplade till träning och kost.

Sänkningen av kaloriintaget med 1500 har gjort att hungern kom som ett brev på posten!! Lunch var efterlängtat idag. Hoppas det bara är en inkörningsperiod, tills maggen har vant sig. Syftet med det relativt höga intaget är ju att hålla psyke och kropp kvar, i nån sorts prestationsläge. Dvs energin ska räcka till en hög aktivitetsnivå, både fysiskt och mentalt.

Ska också FÖRSÖKA låta bli vågen, förutom på söndagar. Tror man gör sig själv en jäkla otjänst om man okynnesväger sig titt och tätt. Planen är att droppa ca 10 kg, relativt snabbt men kontrollerat. För att sedan göra en kort utvärdering tillsammans med någon kunnig och därefter ånga på mot....nya mål!!!
Borde gå fort att komma under 100kg och sedan lite långsammare ned mot 94-95. Hoppas ha kommit dit i mitten/slutet av augusti för att där def. sätta målvikten.(är ju vansinnigt grön på detta.....mycket antaganden och gissningar här).


Röntgenplåt!

Tror det är många som drömmer om att "chocka",på sin debuttävling. Drömmen om ett tystnande publikhav som undan för undan brister ut i stående ovationer, lever hos många, många bodybuilderwannabes. Och självklart! Alla vill väl göra bra ifrån sig? Annars hade det ju inte funnits tävlingar....

Har själv inga som helst förväntningar åt det hållet. Tänker satsa oavkortat på att bli sanslöst hård. Som debutant är det en mental prövning, att över huvudtaget komma till skott! Jag inbillar mig därför att det blir enklare, om man koncentrerar sig på att göra åtminstone EN del, riktigt riktigt bra. 

Har kollat på mycket bodybuilding under åren och kommit fram till en sak: Man kan inte bli FÖR deffad! Det ser ALLTID bra ut, om killen/tjejen på scen är i BRA form, oavsett hur liten/stor vederbörande är.

Faan, man har sett maratonlöparliknande killar komma in, stenhårda med världens smajl. Har sett skitbra ut trots att de eg. saknat 10-15 kg muskelmassa. Sen har jag sett byggare, som tidigare tävlat tom. i VM, så TOTALT ur form att de i princip kunnat bli slagna av maratonlöparen.....

Nu kan jag ju iofs. förnuftsmässigt inse, att jag absolut inte är en LITEN kille. Men ändå maler osäkerheten i skallen.....för klen....för tunn...för späd....för små ben....dåliga armar....faaan!!! Tyst!!

104 kg/173 cm med åtminstone något synliga magmuskler,  ÄR INGEN liten kille!
Närmare 20 år i gymet har tydligen påverkat synen och hjärnan, lika mycket som kroppen....eller har den....???Hjälp!!!

En känd svensk Byggare sade såhär: -Spara aldrig muskler, på bekostnad av deffen!

I princip tror jag att han menade såhär: När du väl bestämt dig för att deffa/tävla och satt igång dieten. Så är det ändå försent att bygga muskler. Det skulle varit färdigt redan och eventuella brister får man då dras med, tills dieten/tävlingen är över. Om bristen är overallvolym, så får man ta det! Om bristen är klena ben, så får man ta det!
Men om bristerna även skall innebära, en kass form, så är fiaskot ett faktum!

Det tänker jag köra på!!! Upp till bevis mao.!



Vid fototillfället vägde jag ca 92 kg. Hoppas naturligtvis att den formen infinner sig vid ett par tre kilos högre vikt nu. Menar absolut inte att detta är en ok tävlingsform. Utan bara att det är min senaste "referenspunkt". I slutändan skiter jag dock fullständigt i vad siffrorna säger. Det är det visuella som räknas ändå!!
Kroppsbyggning är en illusion. Men en jäkligt svårutförd en....


Ha det!

S