Runt lunch idag utbrast Annika: -Jag är så sugen på att åka och träna....åsså ska vi vila idag????

Jag är ju nästan ett halvår yngre och måste ju klart räknas som en spoling i hennes ögon. Men jag sade myndigt till henne, att vi faktiskt behöver våra två inplanerade vilodagar/vecka.
-Hrmpf!! ....kom det till svar... - Synd! Jag hade velat köra....

Det är ju en delikat balansgång det där, vila vs. träna. Om man kör FÖR hårt....så blir man ofelbart övertränad. Men om man är så rädd för det, att man inte kör TILLRÄCKLIGT HÅRT.....så uteblir resultaten lik förbaskat.

Att hitta sin balans, det tror jag är tricket! Att vara ärlig mot sig själv åt båda håll. Att kunna säga: -Jag har gett allt....men inte gått över gränsen. Jag har tänjt på gränsen men inte överskridit den.

För det måste man komma ihåg: Det är inte smärtfritt att utvecklas! Det är aldrig riskfritt heller. Man både kan OCH SKA, misslyckas ibland. Den som aldrig gått över gränsen, kan ju inte veta exakt hur gränsen ser ut....eller?

Var går då gränsen?? Hur vet man?

Jag vet inte faktiskt.....tror det är så krasst att man får pröva sig fram.


Nånting som funkat väldigt bra för MIG genom alla år, har varit att lägga veckoprogram. Dvs träning och vila på helt bestämda dagar. Tex som nu, träning tisd, onsd,torsd, lörd och sönd med vila måndag och fredag.  Vi har stött och blött det, Jag och Annika, och kommit fram till att det passar oss båda.

 Träning och socialt liv blir förutsägbart och enkelt att planera, i förhållande till vartannat. Inga familjemedlemmar missar vilka dagar som det ska tränas på, och alla kan förutsäga lediga dagar. Många lägger upp sina program "rullande". Dvs vilka dagar i veckan som det tränas på, varierar från vecka till vecka. Det tycker vi är oerhört besvärligt!! Den som inte själv lagt upp frekvensen och har den i huvudet hela tiden, kan omöjligt förstå hur det är upplagt.
Folk tycker att man "tränar jämt" och att man aldrig har tid med något annat än träningen.
Förstår heller inte hur man kan få harmoni i återhämtning av de olika muskelgrupperna, om det ska kastas om hela tiden. Nej...för oss funkar det allra bäst, att ha helt bestämda dagar med resp. dag, vigd åt ett särskilt pass. Vi tycker man får kraft och återhämtningstid nog för att köra JÄRNET, hela tiden, med det upplägget!

Överträningsspöket?

Jag tror inte själv att vi skulle klara av så tuff träning som vi faktiskt ägnar oss åt, om vi inte hade så strikta rutiner som vi har. I princip har vi ett excelark, som mall för livet under veckorna. Fasta tider för nästan allt....mat, sömn, träning, jobb och allt...you name it!!

-Sjukt!!!! Säger en del....-dela in sitt liv i rutor....-som i det militära!!!???
-Vilka fanatiker ni är!! -Har ni inget liv???

Jag tror att strikta rutiner är en förutsättning, för att klara stora påfrestningar. Tung och intensiv, målinriktad träning, ÄR en stor påfrestning. Både fysiskt och mentalt. Tror faktiskt att vi får MER "LIV" genom att vara strikta med hur vi delar upp tiden....hushålla med resurserna(tiden och orken)...kanske man kan säga. 

Rutiner ger både kropp och psyke något att luta sig emot och att anpassa sig till. De kan då båda två utvecklas och formas efter rutinerna. Med små modifieringar här och där kan vi sedan styra våra resultat, utan att överanstränga endera psyke eller kropp.......

Har kört lite mental återhämtning idag. Promenad med yngsta dottern!! Lek och skoj i skogen....alla måsten och plikter borta en stund.Och inte en skivstång så långt ögat nådde!!

Lite djur såg vi också! Iofs i hägn....men fina ändå!!


Kronhjortar!!

Ha det!

S