Undrar om man kanske pallar att blogga en period? Det är ju rätt kul egentligen! :)

Jaja! Jag gör ett försök!

Ikväll blir det rekordförsök i 100 kg benböj!

Bommade fullständigt förra veckan. Knästrul med åtföljande teknikproblem, vilket obönhörligen hindrar en från att "go beoynd sanity"!

Nyckeln till mina och Troudis extrema repsantal ligger i vår fina teknik. Benen orkar nämligen sjukt mycket om de bara får assistans från rätt muskler. Midjepartiet och höften MÅSTE HÅLLAS PERFEKT, annars ballar det ur och man klarar typ 30 reps.....

Mitt rekord är hittills 61 reps....trodde i min enfald att Troudi skulle nöja sig med att slå mig med ett par reps. Men BOOOM!! så drog han av 74....

Satsar på 80...

Fint väder idag iaf! A good day to die...:S

S

Halloj!

Idag står jag återigen vid min dator på kontoret. Excelfiler och ritningar avlöser varandra. Inget jättetryck i produktionen just nu även om vi denna vintern HAR beläggning. Mest jobbar man med olika förfrågningar som gäller vårens projekt.
Ärligt talat är det ganska lugnt. Personalen har klart för flera veckor framåt, vad som skall tillverkas. Och de reder sig själva. Så duktigt folk är svårt att få tag på..............
Jag kan jobba organisatoriskt. Och funka som vikarie om nån blir sjuk eller behöver vara ledig. Man vet ju att det kommer andra tider snart. Ketchupeffekten är påtaglig i vår bransch..

Pratade med min tävlingsmentor Peder igår. Känns alltid bra att snacka med honom. Det här med kroppsbyggeriet tar han med nån sorts seriös klackspark. Det är få förunnat attlyckas hålla den härliga distansen till alltihop. Och samtidigt vara relativt framgångsrik!
Kommer inte ihåg hur många starter han säger att han har gjort. Men det är mellan 15 och 20 nånting....

Körde ben igår. Hela underkroppen känns som mos.
Hade som vanligt efter tunga benpass oerhört svårt att sova efteråt  :(
Inget bra alls. Efter ben, om någon gång, så behöver man sova!!

Såhär blev det:
Frontböj
12x60kg
12x60kg
8x100kg
5x150kg
5+2x140kg
10x120kg
Vanlig böj
10x140kg
10x140kg
5+2x140kg
Hacklift
10 reps
7 reps
6 reps
10 reps
I hackliftmaskinen så räknar jag inte ens kilon. Totalt ointressant hur mycket vikt det är på. Det är tekniken som är avgörande. Men jag har såpass mycket på, att jag får slita som ett djur för att klara de repsen som jag skrev ut.
Benpress
7x300kg
6x300kg
16x200kg
Kör ganska slarviga set de två första. Sen plockar jag av vikt och kör superdjupa!
Leg extension
Satsar stenhårt på att träna upp kontakt och flexförmåga här. Kör ca 6 set. Men det är väldigt olika mycket vikter resp. repsantal. Kör både med ett ben i taget och båda.

20 min superlugn crosstrainer fick avsluta passet.

Hittills har jag ju kört med relativt breda fotställningar i princip i alla benövningar. Bredden har varit för att ge god stabilitet för tunga vikter. Overall-massa har ju fram tills förra årets Lucia varit prio ett. Och det når man bäst med tunga vikter och få reps.
Numera gäller det istället att fila på detaljer. För att förbättra "lårsvepet". Så har jag flyttat ihop fotställningen rejält i alla böjövningar. Styrkan rasade fullständigt i början. Men nu börjar jag vänja mig. Och då ökar den sakta igen! :)
Träningsvärken blir också väldigt brutal. Det känns att framsida lår verkligen består av fyra separata delar. Och om man ska gå efter smärtan dagen efter, så gör jag rätt! Utsidan(svepet) är nämligen det som värker värst!

Har fått den nya videokameran också!
Den har varit med på gymet några gånger. Men jag får nog öva lite mer på funktionerna innan det blir så bra film som jag vill!

S

Hellooo!

Börjar äntligen känna mig som en kroppsbyggare igen! Oftast blir det 5 pass per vecka. Och jag kan säga att det funkar. Men inte mer.

Har ju satt som mål att inte gå över 100 kg i kroppsvikt under 2011. Och det betyder kcalrestriktion med åtföljande begränsning i återhämtningsförmåga. Det funkar bra att äta lagom med mat. Men jag känner att jag blir seg om jag hetsar för hårt i gymet.

Kommer inte försöka slå några PB:n eller så under detta året. Skaderisken är för stor.  Så jag ser inte nyttan med att satsa så mycket på att häva omkring maxvikter. Jag såg ju att min "massa" räcker till för att konkurrera i -90. Därför kör jag på säkerhet detta året. Fokus blir som jag skrivit förut: Separation, flex och definition.

I övrigt så försöker jag ta offseasonperioden med "sans och balans" då.
Har färdigställt isolering i taket på vårt garage nu. Målet är att ha den byggnaden i någorlunda brukfärdigt skick före nästa diet. Skulle vara kanon att kunna ha en cardiomaskin därinne....med lite stereo eller tom. en tv kanske. Ledan och enformigheten med förbränningscardion var ju skitjobbig sist. Så variation är säkert inte fel.

Det blir väl kommunens dyraste garage. Iaf. om man slår ut det på antalet bilar som går in. Det blir för 1 bil.....och byggytan är ca 85 m2.........
Meningen är att byggnaden skall hysa en del annat också. Bla värmecentral och tvättstuga.....En grej som vi ser fram emot, är att få plats med en rejäl frys. Matkontona skenar ju gärna iväg när man kroppsbygger. Så storköp av vissa livsmedel kan ju göra underverk ekonomiskt.
Jag och min fru är ju också relativt stora markägare numera. Och jakten är utarrenderad. Men markerna vimlar av vildsvin och det hade varit nice att kunna ta del av det som naturen ändå ger. Har iofs dålig koll på slakthygien kring det där......men det går väl ta reda på! :)
Hursomhelst måste ev. byte frysas in.
Har annars aldrig fångats av jaktens tjusning direkt. Har väl suttit i nåt älgtorn och frusit och spelat tetris på mobilen nån gång. Men min jägarexamen är i princip "obrukad". Vildsvinsjakt låter däremot väldigt spännande när man läser och hör berättas om det......

Byggprojekt förutom garage just nu: Väggfast, inbyggt hyllsystem med korgförvaring. Helt custommade i gipsputs och oljad ek. Skall hysa småpryttlar och vår nya platt-tv!
Det där med platt-tv tycker jag är ett bevis på "teknikens under". Det blev så övertydligt när vi nu skulle byta från "tjocktv" till "platt-tv". Vår gamla tv, en "sony widescreen" på 32 tum. Kostade 16900;- att köpa. Den vägde 92 kg och levererade bildkvalite som ett gammalt game&watch ungefär. Var som att köra husafelt-sten när den skulle ut och åka till återvinning.
Nya platt-tv:n, Nån "philips hdmi tjibäbu med extra lök". Kostade 5-6000;-. Vägde runt 10 kg och levererar superbild!!
Det är teknisk utveckling tycker jag! Lägre vikt, Lägre pris, Bättre bild, Bättre design och bättre gränssnitt.
Jag är annars svårimpad när det gäller "prylar som alla har"......men det här var bra skit!!!
Hursomhelst ska pjäsen få en fast plats nu.

Nästa grej blir att montera skjutdörrar till garderober. Ska bli förbannat spännande och se hur det funkar. Undras om det går på 5-10 min med reklamavbrott emellan? Jag kanske blir sådär snygg också mitt i alltihop....som bygglovsMatte eller va faan han heter.....
Vore fett nice!!!  :)

Ikväll ska det bli uppsamlingspass på gymet. Min egen lilla uppfinning som jag självklart egentligen inte kommit på själv. Men det går ut på att jag samlar ihop muskelgrupper som blir över i träningsprogrammet. Måndagar blir det bla baksida axlar och trapezius. Kör lite teknikträning i marklyft också. Mycket för att få igång träningspasset. Men också för att upprätthålla tekniken i marklyften. Det kommer en tid när jag ska bygga hejdlös massa igen. Och då är det viktigt att jag inte måste slösa tid på att lära in övningen på nytt.
Jag anser ju att marklyftet är grunden i all massauppbyggnad. Stark i mark=Stark överallt! Styrka är grunden till muskeltillväxt, lika mycket som den är resultatet av den. Mao går detta hand i hand. Det är INTE antingen eller. En större muskel ÄR starkare än en liten. Och en STARKARE muskel blir ALLTID större......

Annika kör innebandy med brudarna på måndagar. Så jag får träna själv.
Konstigt det där. Jag har ju tränat i över 20 år på gym. De allra flesta pass har jag kört helt själv. Och det har funkat utmärkt. För tre-fyra år sedan så började jag träna med min nuvarande fru. Och sen dess får jag faan aldrig riktig fart på passen om hon inte är med. Hela hösten och en bit in på 2011 har hon dragits med en sur axelskada(av ett alltför hetsigt utövande av chins tror jag...). Den verkar ha läkt ut nu och vi kör återigen samma program.
Jätteskillnad!!! Passen flyter som en väloljad maskin. Och man kommer in i såndär flowkänsla som är så otroligt produktiv. "A certain kind of excitement" tror jag Arnold kallar det i Pumping Iron.
Det blir en såpbubbla av koncentration. Och man kör set efter set med nästan ingen direkt vila förutom när partnern kör sitt set. Medan man vilar så plockar man undan vikter och förbereder utrustning för nästa övning.
En härlig känsla när det funkar! En precis lika jävlig känsla när det INTE gör det. Har provat att träna tillsammans med olika kompisar och bekanta genom åren. Men det funkar aldrig riktigt bra........en period har det kanske fungerat. Men sen blir det mest hafs av träningen och allt rinner ut i sanden.

Kvar har jag stått. Karaktärsfast och envis som synden. 1989 köpte jag mitt första årskort i det som då hette "Svenljunga Kraftsportsklubb". Egentligen var det två olympiska stänger och en vertikal benpress....men jag visste inget annat...så det fick duga!

Alla som tränade där då, körde i princip bara bänkpress. En del dristade sig till att köra knäböj också. Konsekvent förbjöds vi smågrabbar att köra bänk o böj. Ryggmaskinerna var dock alltid lediga(ryggmaskinEN!!) och det är väl därifrån min "lagårdsdörr" kommer.......
Tack för det "Svenljunga Kraftsportsklubb"!!!
Klarade fö. exakt 0 st chins när jag började. Ett envist hängande i det där chinsräcket gav ju tillslut resultat. 24 st vid en kroppsvikt på +100 kg är väl inte så illa?

Djeeeezz vad långt detta blev!!! Det blir lätt så när man skriver lite vid många olika tillfällen.

Jaja...hoppas det var något underhållande iaf  :)

S

Står här vid min dator med världens sjukaste träningsvärk i framsida lår!!!!
Kör alla benövningar med smal fotstans numera. På det sättet lyckas jag prickskjuta "svepet" helt perfekt.

Nygammal bekantskap med hackliftmaskinen på gymet oxå. Underskattad övning tycker jag. Satans bra om man bara har vett att köra den riktigt.

Häpp! Dags att åka och hämta elrör!

S

Klicheer jag vet!
Men det är precis det jag strävar efter just nu. På alla plan i princip. Min mor ondgjorde sig ofta under min uppväxt med uttrycken "-Kan du AAALDRIG göra nåt LAGOM?" eller: "-MÅSTE du ALLTID överdriva?"

Överdriften har i hela mitt liv varit som en röd tråd. Jag funkar helt enkelt så. Måste "överdriva" för att bibehålla intresset för saker.

Överdrivargenen passar ju mitt val av "sport" mycket väl. Hela prylen är ju en stor överdrift.

IRL. eller den sk. verkligheten. Premierar ju dock lite andra saker. Här är återhållsamhet och måttfullhet mycket mer eftersträvat. Och att växla mellan dessa världar på ett effektivt sätt, är nog tricket för att nå framgång.

Säger inte att JAG fixar detta på ett bra sätt. Bara att det är eftersträvansvärt.
Därför tränar jag på det just nu.
Lagom fokus på träningen och lagom fokus utanför(IRL).

Bla försöker jag lägga energi på diverse byggprojekt hemma på gården. Jag gillar att bygga.....;).......

För att ändå säga nåt om träningen.

Jag kör just nu 4-5 pass i veckan. Och det flyter på bra. Känns fint i nästan alla moment.
Kör ju inte lika mycket tunga basövningar nu. Och jag känner faktiskt att styrkan inte är riktigt vad den varit. Dock är detta inget jag funderar över speciellt. Efter 20 år i gymet, så vet jag att det där kommer och går. Ena perioden blir man starkare. Nästa tappar man lite. Hursomhelst så gäller det att man ökar sammantaget över tid....

Förra årets gristräning. Med 12-16 set marklyft/vecka, är nu förbi. Likaså knäböjsorgierna. Nu försöker jag istället få med många olika övningar för ben. Allt för att få bättre nervkontakt och flex. Volym är för tillfället ett sekundärt mål.

1:a Mars börjar jag satsningen mot nästa Lucia. Då skruvar jag upp tempot rejält i gymet. Lägger även till lågintensiv cardio på vilodagarna. Ska försöka hålla fettprocenten så låg det går under hela offseasonperioden. Helst ska vågen inte tippa över 100 kg........

1 månads lek och smek kvar alltså. Eller distans och balans. Om man föredrar det uttrycket!

S

Hej!

Har under tidiga morgonen kollat igenom Bodys film från LP -10......

Så satans jobbigt det är att kolla på sig själv! Man ser så jävla tydligt sina tillkortakommanden.
Plågsamt ärliga kommentatorer gör ju sitt till.

I stunden är det tufft att gå igenom detta. Det är aldrig kul att se sig själv göra saker på ett sätt, man inte är nöjd med.

MEN!!!

Jag försöker banka in i min skalle att LP är en tävling för nybörjare! I mitt startfält var det bara Jag och Jens, som var just det, nybörjare. Jens hade lyckats klart bättre än mig med förberedelserna. Och det lönade sig också!!

Alla de andra hade flera tävlingar i bagaget. Och det syns jävligt tydligt på filmen.

Summa summarum:

Att drälla runt på gymet hemma "och vara stjärna". Det är ju i ärlighetens namn föga produktivt!!
Ett slag i skallen och en knäpp på näsan är ju mycket mer utvecklande.
Att bli ordentligt nerplockad på jorden måste man ju se som början på en ny klättring! Nu känner jag ju smärtsamt tydligt mina svagheter. Och vet både hur och när jag ska undvika dem!

Att tävla såhär är ju som att köpa aktier. En aktie man äger, kan ju både öka och minska i värde. Det är ju först när man realiserar( säljer aktien/slutar tävla) Som man kan avgöra om det lönade sig eller inte.

Jag säljer inte mitt innehav. Jag tror att aktien Samuel Blomgren kommer kunna öka i värde. Det är inte första gången i mitt liv som jag ger mig ut på gungfly. I själva verket mår jag som allra bäst när jag lär mig nya saker. Oavsett hur svårt och tungt det är under resan. Och man brukar alltid få kläm på det till slut. Om man är lite envis.

Träningen flyter på bra nu i alla fall. Mentala energin börjar komma tillbaks. Och jag får sådär pirr i magen när vi ska till gymet.
Min fru och träningspartner verkar läka ihop nu också. Och igår körde vi tredje passet tillsammans. Efter att ha tränat separata program sen tidigt i höstas.

Som jag skrivit innan
Prioritet -11 är:
Axlar(deltoid)
Biceps
Flex/separation framsida lår
och
POSERING!!!!



Nån som kan gissa vem killen i vit t-shirt är? Ett tips är att kolla gadden på höger underarm!

Say it, believe it, achieve it!!!!

Sam

Hej!

Igår drog jag av världens benpass! Bästa efter Lucia. Fronböjen kändes som vanligt igen. Stadig och fin.

Måste försöka att hålla hornen lite trubbiga nu dock. Den här luddiga känslan som jag haft efter tävlingen, måste ju betyda något. Vore ju snöpligt med nån banal skada nu. Särskillt när det inte är riktigt samma krav på Blood'nGuts det här året.
Stannade på 135kg i front. Nöjde mig med en strikt sjua. Trots att det säkert fanns 5 reps kvar om jag hade grisat.

Benpass med fokus för flex och separation:

Frontböj: 2+3 set(uppvärmning av knän de 2 första)
Trad knäböj: 3 set
Hacklift(Nygammal bekantskap. Inte kört hack på 6 år!) 3 set
Djupa benpress: 3 set med minst 8 reps
Legextention: 3 set med båda benen+ 3 set med ett ben i taget+ 1 set med riktigt många reps och lätta vikter.

Alla böjövningar kör jag med smal fotstans. Behöver bygga lårsvep i första hand. Men mycket av svepet ligger i ren flexteknik. Så det övar jag också på ett annat sätt nu.

Målbilden är som vanligt vid benträning!


Volym, separation, flex och definition. In absurdum!
Tom Platz

Hejhej!

Nu tar vi tag i bloggandet igen!!! Det har varit väldigt skönt att "släppa" kroppsbyggandet ett tag. Åtminstone alla "måsten" runt omkring. Har inte vägt mat, eller fört protokoll över nånting efter Luciapokalen. Dock har jag tränat i princip som vanligt.

Det var en väldigt speciell känsla att landa efter tävlingen. Tomt och konstigt bara. Trodde att jag skulle ha världens inspiration och lust att träna. Men det var nästan tvärtom. Och de som känner mig....vet att det INTE hör till vanligheterna. Jag vill alltid träna!!!!

Gymet är som ett livselexcir för mig. Spelar ingen roll vad jag är i för sinnesstämning.....deppig, förbannad, lycklig, stressad eller tom sjuk.....gymet får mig ALLTID på rätt köl igen. Kan räkna på ena handens fingrar, antalet "misslyckade" pass, de senaste 5-6 åren...
Jag tror att många seriöst gymtränande som läser detta kan vittna om nästan samma sak. Problem som man tar med sig till gymet, är inte borta efteråt. Men de har 99 ggr av 100 minskat såpass i storlek att man kan ta i tu med dem.

Efter tävlingen så var det första gången jag upplevde ett litet motstånd mot att träna. Det var inget kul helt enkelt. Egentligen har det väl inte kännts ok förrän slutet av förra veckan. Nästan 2 månader alltså.

Direkt jag klivit av scenen bestämde jag mig för att köra en gång till. Det kändes då alldeles självklart och naturligt. Men efter några dagar så kom tvivlet sakta smygande......
Efter att ha velat fram och tillbaka de här 2 månaderna, så bestämde jag mig för att köra -11 också!!! Jag och min fru Annika tog en seriös diskussion. Och bestämde tillsammans att jag skulle köra igen.

Dock skall strategin ändras drastiskt denna gången. Jag mådde sanslöst dåligt de sista 6 veckorna innan tävling. All mental kraft gick åt till att behärska min vardag. Dessutom misslyckades jag ordentligt med det. Var sur och tvär mest hela tiden. Fick ingenting vettigt gjort på månader....
Dietperioden blev helt enkelt för lång. Jag var mentalt slut flera veckor innan showen. Och när väl tävlingen kom så ville jag bara få allt överstökat. Inte optimalt för att prestera väl på tävlingsdagen. Man ska vara förväntansfull och glad på scendagen. Liite nervös och laddad. Inte blaze och full av negativ stress. Man tar inte itu med situationen korrekt i ett sånt tillstånd. Man söker minsta motståndets väg. Och man kan inte visa sin personlighet på ett bra sätt.
Flera av mina gymkompisar var på tävlingen och tittade. De sa alla samma sak: -Vi känner inte igen dig!! Du brukar ju vara som en terrier i vanliga fall!!! Helt vild när det ska presteras! Nu ser du bara ut att vilja därifrån...
Och i princip hade de rätt! Jag orkade helt enkelt inte greppa situationen och ville bara ha allt överstökat så jag fick sova och äta igen.

Metoden jag väljer för att undvika detta är väl ganska basic i byggarkretsar. Dieta kortare!!!
För att lyckas med detta måste jag hålla bättre offseasonform än jag gjorde -10. Målet är att slippa dieta mer än 12-15 veckor. Och det kan jag lyckas riktigt bra med. OM....jag lyckas hålla offseasonvikten under 100 kg.

Detta skall lösas såhär:

1) Väger och kontrollerar all mat. Lägger mig på ett minimalt kaloriöverskott.... 2-400 kcal/dygn

2)Ändrar träningsprogrammet. Från att ha kört ren massbyggarträning nu i flera år. Så ska jag ägna detta året till att bygga detaljer. Mina svagheter: Deltoid och biceps, skall framförallt förbättras. All underkroppsträning läggs om så att den främjar flex och separation, före ren volym. Jag vägde in -10 på 88,3 kg. Kan jag "möblera om kilona lite....så kanske jag kan väga in på 89.5 eller så. Då jag inte behöver lägga på mig jättemycket muskler, är det ganska onödigt att bulka FÖR hårt! 

3)Drar ner på artificiella sötningsmedel under dieten. Har lärt mig nu att det bara ÖKAR suget efter energi....Och jag konsumerade MASSOR under dieten -10.

4) Skaffar en cardiomaskin att ha hemma! Ledan var ett stort problem. Det var så trist att promenera det sista så jag trodde jag skulle spy!!! Ett alternativ till i verktygslådan underlättar garanterat!!!

Dietstart blir 4:e Oktober! 2 hela månader+ någon vecka "senare" än förra året! Max 7 kg att deffa bort! Stor skillnad mot de 17 kg som det blev 2010!?!?! Betyder också att jag har ytterligare  minst 2 månader till på mig, att slipa på förbättringar rent muskulärt.

Själva tävlingen:

Min ENORMA svaghet gentemot mina konkurrenter -10, var posering och scenframträdande! Det syntes verkligen att jag var "new kid on the block"...Har analyserat bilder och filmer som finns på nätet. Och är INTE nöjd med det jag ser!

Förklaringen finns självklart i mitt bristande nätverk när det gäller tävlingserfaret folk. Jag menar, om man tränar tex. på ett gym där det redan finns kanske uppemot tio stycken som har tävlat förut. Som man har en naturlig kontakt med. Så kommer man ju in i "tänket" på ett bättre sätt. Det är ingen ursäkt...jag vet! Men nu har jag insett hur viktigt det är....så nu blir det andra bullar. Men faktum kvarstår.....nätverk gör skillnad!!!
Jag tror att jag är ensam i hela kommunen med att ha ställt upp i en byggartävling. INGEN.....som jag träffar dagligdags, har en susning om vad det innebär....
I år har jag dock 100% mer erfarenhet än förra året!!!!! Kommer dessutom att öva posering på en del nya sätt.

Vad gäller formen. Så finns det en del att göra där med. Framförallt att hålla borta vätska bättre efter invägningen. (det rann över lite -10....men med starkare psyke det sista, så ska det nog gå bättre -11)
Vet åtminstone 3-4 rena misstag som jag gjorde(hemlis vilka....(:...). I vilket fall som helst så har jag gjort dem. Och man lär sig mycket genom att göra fel!!!

Då vet ni lite hur jag tänker fortsättningsvis. Ska försöka blogga lite bättre i fortsättningen. Bilder och filmer får det väl bli som tidigare. Kanske man skulle lägga upp veckoformsbilder???? Vore kul att ha sen kanske?

Bilder från tävlingen:


Bilden visar Jj Johansson....2:a plats!


Här är jag i samma pose! Man ser att jag ABSOLUT inte ligger efter, vad gäller massa. Det är posering och scenframträdande som gör den största skillnaden. Jj har tävlat en hel del innan och den erfarenheten talade för sig själv. Mycket säkert uppträdande, både onstage och backstage. Trevlig och social, hela tiden!! Ett föredöme!
Jj har stora planer för 2011.....ska bli spännande att se! Om han ställer upp, så är han het kandidat till guldet i -90 på Lucia i år. Själv satsar jag allt på att klättra placeringar. Allt sämre än femma är katastrof!!


That's all folks!!! 


S

Hej!

Både för egen. Och för andras(bloggläsare) skull. Tänkte jag göra en rejäl summering av förra årets tävlingssatsning.
Har väl drömt om att få tävla i "min sport" ända sen 17-18 årsåldern. Har aldrig känts realistiskt tidigare. Men efter att jag sett tävlingen Sweden Grand Prix 2009 i Varberg, så tändes lågan igen.......
(Bla. så tävlade min blivande coach i den tävlingen. Tyvärr så hade han misslyckats en smula med förberedelserna. Och blev oplacerad)

Året efter(2010), började allt egentligen med att gymets "Oldman"(han är nog bortåt 70.....men i humör och ande som en 20-åring....eller rättare sagt: som 20-åringar BORDE vara.....) ville göra en "fotosession".

Först skruvade jag väl på mig lite. Mumlade som svar att man måste va i bra form osv. Efter lite dividerande så kom vi fram till att vi skulle ge det 2 månader. Och sen se om jag hade slimmat till mig.

Sagt och gjort! Jag  deffade!

När datum var satt för fotograferingen, så komponerade jag ett eget töm/fyll-program. Och körde på med det sista veckan.
Det funkade:............sådär.....
Bilderna blev nog ok eg. Men jag var otroligt missnöjd med min form....

Drog till Subway och slukade några halvmetersmackor efteråt. På kvällen sen.....så bestämde jag mig!

Jag går ALL IN istället!!!! Här ska tävlas!

Hjälp!!! Blev nästa reaktion. Vad har jag NU lovat mig själv???? ALLA......och jag menar ALLA.....ursäkter för att slippa, var liksom förverkade efter 20 års gristräning i gymet. Hur faan skulle jag klara av detta??? Omöjligt att komma undan mitt ego.

Kände mig: Späd, Klen, Fet, Ful, Hårig OOOOOCH Blek.
93 kg bäbisslät.......

Nästa tanke var: MUSKLER!!! Jag måste ha MUSKLER!!! Alla riktiga bodybuilders har det. Då måste jag oxå!!!

Jag påbörjade därför en fullständigt vansinnig träningsperiod. I princip tränade jag bara Ben, Bröst och rygg som en tok fram till deffstarten. Jag körde så jävla hårt jag kunde hela tiden. Så tungt som det bara var möjligt.

Trots att jag drog på mig en rejäl ryggskada i början av sommaren. Så vägde jag 106 kg vid midsommar ,i MINST lika bra/dålig form som jag startade med.

Jag hade ökat ALLA personbästan, med tiotals procent.
Ej att förglömma: Jag hade ätit fullkomligt kopiösa mängder mat!!!!
Två saker kunde jag därmed konstatera: Träna som en dåre, det kunde jag fortfarande. Äta som en sådan, kunde jag också fortfarande...

Minns fortfarande min studentdag! Alla plakat med folket, hur de såg ut som barn, som hölls upp i vimlet utanför skolan. De flesta kände nog bara igen sig själva. Men mitt plakat kändes igen av nästan hela skolan. Det var nämligen en förstoring på mig, 3 år gammal, iförd tidstypiska(70-tal) kläder. Ätandes FIL MED CORNFLAKES. Man såg på uttrycket i gossens ögon att, mat, det är det viktigaste i livet!!! Jag kommer inte ihåg riktigt vem det var som sade det. Men nån känd byggare var det som konstaterade: -En av de viktigaste talanger en duktig byggare behöver ha, det är förmågan att äta trots att han är mätt!

Och det kan JAG!!!!!

Men till tävlingar, är det en hel del annat som krävs.......fortsätt läs nu!

Långt om länge höll jag allt svävande utåt sett. Jag berättade inte för folk att jag definitivt skulle tävla. Jag sökte inte licens eller tog kontakt med coach eller nånting.

Midsommarafton 2010 var vi på sedvanlig midsommarfest. Innan vi skulle gå dit så fick jag i panik leta fram ett linne att ha under skjortan. Ingen av mina skjortor i garderoben gick nämligen att knäppa......

Midsommarsagen började jag skära i kaloriintaget.......


Har haft med bilderna i tidigare inlägg. Men såhär såg det ut!


Och såhär! Notera "Bulky-Boyvecken" i nacken!

Mitt upplägg var mycket enkelt till att börja med. Från obegränsad mängd mat/dygn. Så gick jag ner till ca 4200 kcal. (För de allra flesta är detta fortfarande stora mängder mat...)

Självklart började jag snabbt att tappa i vikt och fettmängd. Träningen höll jag oförändrad. Heller ingen nämvärd extracardio.
I slutet av Augusti var det dock något som gick snett!!! En viktig sak vid en deff är ju att allt går i den takt som man planerat. Det ska varken gå fortare eller långsammare. Mer är alltså INTE bättre!! Nu RASADE vikten!! Från 98-99 till 92-93kg på, jag tror det var 10 dygn...
Inte bra alls!!! Nånting var fel. 

"-du måste ha kömmet in i nött, kattabålt tillstånd" Var Peders kommentar, när jag beskrev det för honom senare.
Hursomhelst: MER MAT!!!!!! MER TRÄNING!!! CARDIO SOM EN TOK. Förmodligen precis tvärtom vad experter skulle sagt. Men det funkade perfekt! Vikten klättrade sakta upp och lade sig på ca 96 kg! Samtidigt som fettmängden helt klart minskade...
Jag var på G!!!!!!!
Allt kändes kanon. Och jag jag bestämde mig för att ordna licens samt klubb att tävla för. Mailade till Mattias på Studio Aktiv. Efter lite ordnande med medlemskap o dyl. så fick jag min SKKF-licens!!


Coach? Måste man ha det? Vem skulle det vara isf.?
Självklart måste det bli Peder! Jag såg ju när han själv gick upp på scen för första gången. 1996 var det. Han kom tvåa i -90.
Jag ringde!
-Klart jag vill!  Sa Peder!
Whoupps! Så hade man coach då! Eller två egentligen. Linda(Peders sambo) var minst sagt aktiv hon också.


Såhär såg det ut då! Det var väl en tämligen oförändrad form som jag senare samma dag, visade upp vid första mötet med the one and only: Peder Eliasson


Liiite skillnad mot översta bilden!?!?!  Eller?

Hos Peder gjorde jag upp med mig själv om målsättningen för min debut. Efter att Peder kollat igenom min fysik och vi hade dividerat lite. Så beslutade jag att målet var att gå till final!! Allt sämre än 6:a vore katastrof. Och högre placering en bonus!!!
Mötet med Peder och hans sambo Linda, blev nästan exakt en vecka före SM i bodybuilding.
Jag och min fru Annika hade sen länge planerat att åka dit och titta hela helgen. Trodde Peder skulle förbjuda mig att göra avsteg från dieten ens den helgen. Han sa precis tvärtom. "-Slappna av! Det behöver du senare. Det är fortfarande långt kvar! Men du måste bli hårdare på benen. Jag tror du måste fixa en hårdhänt massör. I övrigt ändrar du INGENTING. Det fungerar precis som det ska"



Vad faan säger karln???!! Lucia är ju snart!! Och vaddå behöver sen? Det är ju mikropskopiskt med tid kvar! Jag måste ÖKA tempot! Mindre mat! Mer träning......AAAARGGGHHH!!!!
Massage? Vad i helvete? Sicket fjolleri!!!

Såhär efteråt inser jag ju att han hade helt rätt....men mer om det sen!

Vi drog till Västerås och SM i bodybuilding och bodyfitness! Vi såg Samir Troudi komma tvåa i -80. Han hade sjukt hårt motstånd. Men han vann!( Jag ser det som att han vann. För ettan, Jesper, var helt i en klass för sig. Sedan vann han overallen oxå.)
Samir lipade som en tjej.....och jag med! Faan vad härligt att se folk lyckas med det de företar sig!!!
Likadant Peter Österberg i tungvikten. Fast han var väl en lågoddsare egentligen. Visserligen var han bäst på linen......och efter oräkneliga andraplatser var det hans tur!
Stående ovationer fick han! Måste ha känts helt otroligt!

Väl hemma i skogen så ringde jag en massör! Och om jag var riktigt ärlig och hård mot mig själv så sög mina ben svettig pung vid det här laget. De var så gott som jämntjocka från höften ned till ankeln. Stora och fylliga. Men inte en enda markering. Vi satte en stående tid. Måndagar kl 10.30 fram till tävlingsdagen.
Jag minskade också kaloriintaget ett snäpp............till 2700kcal/dygn(fortfarande mycket mat faktiskt.)Och lade in morgonpromenader.........Och kvällspromenader.......Och ökade cardion på gymet. Och i och med det, gjorde jag de största misstagen under hela dieten.

Hela min uppenbarelse protesterade HEJVILT på den här förändringen! Humör som en bålgeting med PMS. Allt tryck försvann ur musklerna. Kändes som livet sakta sögs ur mig. Till råga på allt så uteblev resultaten oxå. Tror inte formen förbättrades ett skit under hela oktober månad. Och benen, som var så viktigt, såg ut som elefantben. Jämntjocka...

Satte mig ned och funderade på vad jag skulle ta mig till. Sänka mer???  Nänä..omöjligt. HÖJA?? Det går väl inte? Inte på diet?
Jag kämpade på ett tag till. Humöret gick UUUUPPPP...........och NEEEEEER......UUUUUPP!......och NEEEEER! För att slutligen lägga sig stabilt på botten. Jag mådde pyton mentalt! Drack säkert 3 liter sockerfri läsk/dag. Tuggade 1,5 paket sockerfria tuggummin och drack säkert ur en flaska Fun-Light/dag också. Min hjärna fullständigt skrek efter energi. Försökte lura den med sötningsmedel. Men det gick den INTE på.
Och fettet satt obönhörligen kvar! Särskilt på de förbannade benen och vaderna!!

Sen gav jag faan i alltihop. Höjde kaloriintaget/dygn till 3200(precis som före SM)

OCH VIPPS!

Blev det såhär!!!(ca 5 veckor före tävling)

Sen blev det raka spåret fram till tävling! Förbättringar varje dag nästan. Och vikten dalade långsamt ned till ca 94 kg. Och där tar vi en bild till!


Bilden togs av Lothar Marunga ca 10 dagar innan tävling. Den uppmärksamme noterar att posen är likadan som en bild tidigare i inlägget.

Som man förstår så har KROPPEN en enastående förmåga att anpassa sig till rådande omständigheter. Den skickar signaler till hjärnan dygnet runt om sin status. Ute i naturen så är detta mycket ändamålsenligt. Och det fungerar mestadels perfekt. Balans mellan aktivitet och födointag hålls nästan automatiskt på en bra nivå.
Dieter inför bodybuildingtävlingar är dock allt annat än naturligt! Man VET, förnuftsmässigt, att man ger kroppen den näring den behöver. Men eftersom man vill minska mängden kroppsfett så måste den hela tiden få i underkant av sitt behov. Det gör att den konstant "berättar" för hjärnan att den får för lite.

Den här signalen lyckades jag INTE tysta!!! Den gnagde i mitt huvud dygnet runt. Och höll bokstavligt talat på att driva mig till vansinne. Trots att jag höjde kaloriintaget. Och kroppen, åtminstone visuellt, återhämtade sig. Så tystnade inte varningsljudet i skallen.

November månad var RENA PLÅGAN!! Ärligt talat ville jag bara att det skulle vara färdigt. Jag var konstant irriterad och stressad. Sov 3-4 timmar/natt. Somnade i princip stående på dagarna......
Enda gången på dygnet som jag mådde bra, var morgonpromenaden varje morgon. Gympassen var såklart roliga också. Kroppen mådde ju bra! Och jag började VERKLIGEN se ut som en tävlingsbyggare!! Med lite pump i musklerna och bra ljus. Så kändes det kanon!!!
Men skallen var bara som snömos.......

Det var precis detta Peder menade vid vårt första möte. -Slappna av! Det behöver du senare!
Förmodligen berodde "knäckebrödskänslan" som jag hade i skallen, på att jag helt enkelt dietat FÖR HÅRT. Och framförallt: FÖR LÄNGE!

Tillslut så kom ju då december månad. Tävlingen var den 11:e! Jag anmälde mig till Luciapokalen näst sista veckan.
 
Sista veckan före tävlingen gick jag in i sk. tömningsläge. Dvs man laborerar med salt och vätskebalans för att kunna få en så "tunn hud" som möjligt på scen. Det är en ganska underlig procedur som ligger väldigt långt ifrån fitnessvärldens vanliga hälsoimage.

Hursomhelst så lyckades tömningen denna gången. Och jag vägde in på 88,3 kg, fredagen före tävlingen. 1,7 kg tillgodo för att komma in i klass -90. Efter två spraytanning gick jag och Annika till hotellet för att vila och att jag skulle starta laddningen för tävlingen.

Vad som hände efter det, är så att säga, historia nu.

Men slutsummeringen får bli: MISSION ACCOMPLISHED!! Jag blev nämligen 6:a!


På det stora hela är jag oerhört nöjd!!

Det som dock känns som ett misslyckande är den ALLDELES för långa dieten. Den gjorde mishmash av min hjärna och fick mig att göra situationen olidlig för min omgivning.

Nu ska jag ta ett par månader att stöta och blöta mina nya lärdomar. Sen fattar jag beslutet om ev. tävling 2011 TILLSAMMANS med min fru.(Efter mig....så är det hon som drar det tyngsta av lasset! Så det är absolut nödvändigt att hon är involverad!)

Alla ni andra som stöttat och triggat: Stort tack! Ni vet själva vilka ni är!

Om det blir i år, eller senare. Det vet jag inte än.
Men en sak är säker: I'LL BE BACK!!

BIGGER, STRONGER, FASTER

S

Jag kör fortfarande så intensivt jag kan. Vattnet som jag håller tack vare saltningen av maten. Hjälper mig att prestera hyfsat i gymet, trots det stora kaloriunderskottet.







Foto: Lothar Marunga

Tja!

På såna här träningsbloggar brukar det ju stå mycket om mat, träning, kläder och tävlingar. Alltså rent praktiska saker. Mer sällan skrivs det om de rent mentala bitarna av "fitnesslivet".
Jag tycker de flesta "bloggare" i fitnessgenren mest skriver om hur kunniga de är, vilket "flow" de har och hur bra koll de har på allt.

Bilden nedan, är av en kille som istället uppriktigt och ödmjukt visade sin osäkerhet i många lägen. Om man lyssnar på intervjun med honom i början av filmen "Total rebuild". Så förstår man själva innebörden av sporten bodybuilding.
Det som man ser på scen, i tidningar och annan media är bara små ögonblicksbilder av osäkra människors strävan efter att kontrollera hur de ska uppfattas av andra. Och därmed acceptera hur de uppfattar sig själva.
Låter som psykisk sjukdom va?

Kan tala om att så inte är fallet. Det är i själva verket så att denna osäkerhet finns hos den stora merparten av alla människor. Enda skillnaden är att vissa bygger muskler för att dämpa den, andra shoppar. Och ytterligare andra strävar i sina arbeten eller liknande.



Den här bilden har jag haft i tidigare inlägg. När jag är ute och går mitt i natten under dieten. Så är det denna bilden jag ser framför mig. Jag visualiserar hur mina egna lår ska se ut timmarna innan jag går ut på scenen. Hur hårda de ska vara, hur mycket detaljer de ska ha osv. Tom Platz.....innehavaren av benen ovan....var en av 80-talets absoluta toppnamn inom proffesionell bodybuilding. Kan man uppnå HÄLFTEN av det han uppnått......så är man ändå en stjärna!!!




Syftet är INTE ,att direkt försöka mäta mig med Platz. Bara att visa på hur jag jobbar med visualisering och målsättningar. Det finns inte i min värld att slå mig till ro och tänka : -Jaa.....jag är ju i alla fall bättre än den eller den.
Jag jämför mig ALLTID, med de BÄSTA. Åtminstone bara med såna som är BÄTTRE än jag.
Jag menar: Hur utvecklande är det att jämföra sig UNDER sin egen nivå????

Ok go'vänner, det var lite tankar såhär på LördagföSrmiddagen.
OM TVÅ VECKOR SMÄLLER DET!!!!

Vid den här tiden då, så har jag nog kommit ut på förbedömningen. Brun och fin, ska jag stå där i mina små söta posebyxor med ett varggrin i ansiktet!!!!

Allt känns bra nu dock. Jag har nått dit jag ville. Och kan nu börja finputsa de två sista veckorna.
Det som ska göras nu är att hitta perfekt vätskebalans bla. Som ni säkert ser på bilden så håller jag vatten runt lederna fortfarande. Jag har nästan inget fett kvar öht. Utan det är bara vätska som ligger kvar i underhuden pga. att jag fortfarande saltar min mat hårt och hela tiden dricker mycket vatten. Kommer att helt ta bort salt ur min mat någon dag sista veckan. Exakt vilken, ska Peder få bedöma. Men det blir väl tisdag onsdag nånting. Sen slutar jag dricka på Torsdag lunch.........sen är det invägning!!! -90 ska det bli!!!

Wish me luck!!!

S

Morning!!!

Här går allt som på räls just nu!! Ytterligare 200 g ner till idag. 93,6 kg Och det var med en mycket kort natts sömn. Hade jag sovit "normalt" så hade jag säkert tappat ett par trehundra gram till. Och ja.....jag vet att det är vatten.
Det som händer med min kropp just nu har jag bara läst och hört vilda historier om tidigare. Aldrig upplevt själv.

"-det rinner av sista tre!!"

Vissa säger att det är en myt. Andra bygger hela sin diet på det här, som jag tror mig uppleva just nu!

Det yttrar sig såhär:

-Min kropp klarar INTE att hålla kvar vätska! Dricker jag ett glas vatten så måste jag gå o kissa efter 3 min.

-Energin verkar aldrig riktigt ta slut. Kommer man väl igång med cardio eller promenad så bara går o går man. Tycks som man inte mattas det minsta.

-Jag vill INTE sova! Inte sömnig det lilla minsta. Inatt tex. sov jag knappt 4 timmar.....vaknade ändå 5 min. innan alarmet var ställt. Upplever mig utvilad. Trots att det rimligen måste vara precis tvärtom. I alla fall med tanke på arbetsbördan igår. 10 timmars blandade fabriksgöromål, 110 minuter promenader, 55 min högintensiv crosstrainer och ett 65 min långt supersetpass bröst och axlar.

-Man blir kreativ! Det poppar upp ideer från ingenstans, om de mest fantasifulla saker. Troligen överlevnadsmekanismer. Evolutionärt sett bör ju den som blev pigg och kreativ vid "svält", ha varit den som löste problemet och överlevde. Så det är väl ganska logiskt.

Hoppas jag får må så här ända fram till D-day!!!! Visst förstår jag att det inte går att leva på det här sättet i längden. Och att det måste vara snudd på hälsofarligt egentligen. Men syftet är ju att komma ner under 90 kg under bara några få minuter .... så jag kommer nog att klara mig.

Formkoll ihop med Peder ikväll! Själv tycker jag att det börjar bli riktigt riktigt rippat. Får se vad min snälle mentor tycker. Nu ger det sig också om jag kan ta "ätardag" imorgon?? Hoppas naturligtvis på det....även om det är så nära nu att det mentalt SKULLE, gå att hoppa över den. Ett "cheatmeal" kan jag säkert unna mig i alla fall. Och det är ju inte illa alls i så fall.

Dags för jobb nu!! Hämtning av formdelar i plåt först. Några mils körning på landsbygden i vinterväglag.....
Tackar Volkswagen för 4-motion!!!

S

 

Tja!

Nu är det tidig morgon igen. Och jag har varit vaken sedan 04.40. Är facebookvän med en av de andra anmälda i Lucia -90. Jens.......vi retades med varann på FB igår kväll, om hur jäkla långa sovmorgnar vi tog....Jag skulle ställa min klocka på 0.4.45. Och han skulle bräcka mig med 04.44.......

Föll till föga och ställde min på 04.45 ändå.
Vaknade 04.40 av mig själv!! Utvilad! Eller i alla fall, mot alla odds pigg!
Just nu skönaste tiden på dygnet. Morgonpromenad och sen kaffe och lite frukost, medan frun och döttrarna fortfarande sover.

Dock känns det att man inte har några somhelst reserver kvar nu. Ett utvecklingssamtal i skolan(med yngsta dottern) medförde att en måltid försenades ca 1 timme i måndags. Gudars skymning innan man fick mat......!!

93,8 idag vid uppstigningen!! Nu händer det grejer! Coach Peder frågade mig om vikten igår. Och jag visste inte riktigt vad jag skulle svara, eftersom jag slarvat lite med vägningarna det sista. Tar tag i det nu, för han verkade lite bekymrad över att jag inte riktigt visste. Kollar nu vikten varje morgon i 4-5 dagar för att få ett medelvärde.

Själv är jag inte orolig det minsta. Formen är god. Och jag har INTE peakat för tidigt som tur är. Drömscenariot vore ju att vätsketömma Torsdag-Fredag i tävlingsveckan och gliiiida in i -90 på Fredag kväll!!!

Drömma får man!! Drömma bör man!

Går jag in på sista 7-10 dygnen med en vikt på 91-92 kg så är ju saken "biff..."
Känns just idag väldigt realistiskt!!!

Försöka jobba lite nu! Helt klart enklare att jobba "fysiskt". Att fatta långsiktiga beslut och göra kalkyler och liknande är INTE grejen. Även om jag får tvinga mig själv. Jag är ju faan VD....

Men det blir nog kvasten och Peltorlurarna idag! Perfa oxå....bränner jag ju mer kalorier!

S

Hejhej!

Snö, snålblåst och jäkelskap!! Ändå verkar allt ha vänt till MIN fördel på någe vis. Mitt sura humör och min extrema trötthet verkar vara som bortblåst!! NIIICE!!
Om jag får avsluta min tävlingssatsning på detta viset, så blir det ju närmast en defilering? Visst, det är ju inte klart ännu. Men jag trodde nog inte att jag skulle se nån ljusning i tillvaron vid det här laget!!!

4-5 timmar sömn och jag känner mig helt utvilad. 3(tre) promenader a' 6 km styck igår. Alla kring 50 minuter.(snabbt för mig.....)Sista vändan kändes det som jag flög fram.....skön känsla, efter att ha haft känslan av att ha tuggummi under skorna nu i flera veckor.

Morgonpromenad idag 04.50-05.50. Samma sträcka som i går kväll, fast med tio cm snö att pulsa igenom. Intensitetshöjning "scandinavian style"!!!

Härligt laddad för benpass ikväll. Blir näst sista benpasset före showtime. Fast det är tråkiga benpass nu tycker jag. Måste passa mig för att köra för hårt, får inte forcera, inga tunga böj, måste akta mig som ögat för skador. 
12-15 repsare också. Genomblödning är prio!

Blir massage idag också! Fick hoppa över förra veckan pga jobb. Har lagrat vatten i benen med en jävla gång  :(..

Vikt 94,5.....still dropping!!!

Nu kör vi!!

S

4,5 weeks out!!!
Har torkat ytterligare sen dess........

S